emelieannelie

Att uppskatta små ting
Det var längesen jag åkte buss, jag har blivit så bortskämd och van vid att jämt och ständigt åka bil överallt. Nu sitter jag här, på bussen, en tisdagskväll. Det är rätt skönt på något sätt. Man lyssnar på musik, och bara tittar, tittar runt och bara är. Det är harmoniskt på något sätt, man får tid för sig själv att tänka, det behöver inte vara något speciellt, men bara stänga av för några minuter och sitta rakt upp och ner och tänka på allt mellan himmel och jord. Jag har märkt att jag uppskattar att åka kommunalt på ett annat sätt, det är inte bara ett sätt att ta dig från plats a till plats b, det är mer än så. Det är härligt på något konstigt vis, man kan inte påverka något, ingen stress, som sagt man bara är.
Att älska sig själv
En måndag i juli, klockan är nästa halv elva och jag går genom mitt fina sundbyberg med shorts och en poncho, lyser på Veronica maggio och bara njuter av min ensamhet. Man måste kunna uppskatta sig själv och sitt eget umgängen för att andra ska trivas i ens närhet. Jag är väldigt nära till mina känslor och värderar dom jag verkligen tycker om väldigt högt, men jag har alltid haft svårt att säga rakt ut att jag älskar mig själv, men någonstans där inne vet jag att jag är bra och att jag faktiskt älskar mig själv. Men visst kan det låta lite onödigt, eller inte onödigt men lite egenkärt på ett mindre charmigt sätt att säga att man älskar sig själv. Vad skulle det spela för roll egentligen? Lite meningslöst och egoistiskt, men ack så fel. Hur skulle någon annan kunna älska dig om du inte älskar dig själv? Hur skulle någon annan kunna se charmen i dig om du själv inte kan se dig som en fin person, det är rätt logiskt egentligen. Det jag utstrålar är det alla andra ser hos mig, är jag tråkig och bitter hur ska någon annan kunna tycka att jag är rolig och snäll? Lite klyschigt fast ändå inte, men du måste kunna respektera dig själv för att någon annan ska kunna göra det.
Det är vad kärlek innebär

Det handlar om att prata sönder nätter, om att sätta på en film om och om igen för att storyn hela tiden tappas bort bland alla kyssar,
att låta abstinensen till varandra döda känslan av trötthet. Det handlar om att älska smaken av någon annans läppar, bli nedtryckt i kudden och kysst över hela kroppen. Det handlar om att kunna kyssa bort sårbarheten, om att viska jag älskar dig tusen gånger varje natt
och mena det lika mycket varje gång. Att plötsligt finna ljusglimtar i den gråaktiga världen och att ständigt ha tusen fjärilar i magen. Det handlar om att tappa bort sig i någons famn och aldrig vilja hitta vägen ut, och att bara älska händer som dras genom hår och fingertoppar som smeker en längs ryggraden. Det handlar om fingertoppar och om händer som vill bo i varandra, om att springa skrattande genom ösregn. Det handlar om att gå i mörker och titta på stjärnor och om att blåsa luft i varandras lungor tills bara skrattet finns. Det handlat om att ligga still och lyssna på varandras hjärtslag
och att vara tryggt inlindade i stora luddiga närhetsfiltar, det handlar om tvåsamhet som inte river sönder och om att tala samma språk och tystnad. Det handlat om att gömma sig i tält av mjukhet tillsammans och att veta, att &-tecknet mellan du & jag egentligen är ett bindestreck, vi tillsammans.